ja
Jag ska skriva rakt ut men jag lät bli. Historier.
För vi förstod. Eller det trodde jag att vi gjorde. men det var bara jag, inte du, vi var inte vi det var nog du och jag. Och jag var så borta. Åkte fel med tunnelbanan, tog en taxi tillbaks och du stod kvar. Tur för mig, men du gick iväg när jag kom fram. Så sa vi "vi möts i parken".
Men så kom bara jag. Och jag antog att du dröjt kvar långt bort, för ibland flyger tillochmed fåglarna vilse. Men dom kvittrade. Och då vart inget logiskt. Någonstans. För om fåglarna kvittrade, måste du ha gått åt ett annat håll helt enkelt. Samma väg, fast ett annat håll. Men jag tror inte ens att du gick samma väg.
Kommentarer
Trackback
