Varje gång du pruttar sipprar en del av själen ut

Han sprang ner från sin

alpby  bara  för  att  möta /den

sista jäntan i Ankara som/ännu

var tysk. Nä hon var turk/ drack

sprit  och  rökte  cigg, / fast gick 

till moskén då och då./ En pragmatik

hotad   av       idéer  / om konspira-

tioner och kulturell / överlägsenhet.

//////////////////////////

Sätta hårt      / mot hårt, måste

sätta hårt m/ot hårt Slå tillbaka

och ge dem/ spö, hela jävla högen.

Sa    anti-/ fascister och erdoğan

i   kör   /

 

Che guevara ska hänga på min vägg när jag flyttar till svarta havet. Gammal ska jag va, sittandes på en pergola och plocka vindruvor. Om jag funnit kärleken ska vi älska och och bada nakna. Annars ska jag vara som en Marquez-karaktär (minus incest). Alla damer ska jag ligga med i dekadensens illusion om kärlek i cancerns tid. När kräftorna lämnat oss ska jorden förgås och jag ska spöa fascister med Che guevara på min vägg.

 

Slå hårt, slå först.

Så homofobi finns här runt

bordet, latent och uttryckt i

äcklade miner. Men jag tror

att fisken smakar bättre

om alla får slicka fisk,

osten bättre om

alla får suga

kuk. så det tän-

ker jag säga

till dom 

jävlarna

Tequila!

Jag står i ett godisregn av Atatürkbilder och röda fanor med en stjärna och månskära. Hejar på dom som vill ha hammare och skäror. Som spränger civila (vi mot dom, men vilka är vi?). Historien är politiska manifest, vardagen en ständig politik. Här är alla politiker, hela tiden. Rädda för att trampa snett, heja på fel lag. De faktiska politikerna slår istället vilt och hämningslöst. Rädslan gör de förtryckta statsmannamässiga. Förtryckarnas makt gör att de slipper detsamma.

 

Men livet leker i en park med par som myser. Jag sover bort min bakfylla.

På min inköpslapp står processer och bloggreklam. Andas uppåt andas inåt, gör en yogaövning och sträck på kroppen. Ett metodologiskt övervägande inför en ny eskapad i illusionen.

Kom tillbaks uuuuuuhuhhh. Ibland så undrar jag varför jag skriver här. Det är ju bara du och jag och någon till och kanske en och annan som läser. Jag kanske önskar att Leon ska säga att han vill ge ut det här en dag och sen ska vi alla tänka att åh vilken poet jag/han/hon/hen är vem vet vem jag är. Det är kanske det bloggen handlar om egentligen. Vem det är som skriver den. Allt handlar ju ändå om mig. Eller dig. Musiken hackar precis som du och jag och nu sitter jag och gråter (fast jag inte kan eller gör det i varje fall inte) på handlarns trapp. Sabina kom tillbaks och säg vad som stod på vår inköpslapp.

 

Paint fungerar inte som det ska och allt ställs på ända. är det ett budskap?

 

Alla stålar som jag spenderar och ord som jag skriver min flöjt och allt i hela jävla världen skulle kunnat gå till de som behövde nu ska jag prata om höns för tre pers i en källare vem bryr sig egentligen?

 

Jag