Aha, nu har jag gjort det igen. Jag har vart dum, mot mig själv! Jag är så bra på sånt. Eller?
Ja. Vi tar död på mig. Du blir kvar och jag drar har tar lalalalalalalalallalalalalahårtork. Hårsprej i näsan så att näshåren står upp, sug! SUG PÅ ELDPINNEN; kapitalism när den är som bäst.
lök. usch vad det luktar äckligt, svettiga fransmän.
Jag gör bort mig, tittar lite för snabbt på blomman. Försöker dansa, men hur dansar man? Vad lär man sig när man adrig lärt sig, ett upphöjt i två blir ju ändå bara ett.
SVÅRT OCH SVART
lök. usch vad det luktar äckligt, svettiga fransmän.
Jag gör bort mig, tittar lite för snabbt på blomman. Försöker dansa, men hur dansar man? Vad lär man sig när man adrig lärt sig, ett upphöjt i två blir ju ändå bara ett.
SVÅRT OCH SVART
HÄR ÄR EN SOM STRETAR EMOT!
[m]eh. nej. Jag lovade tårna att sluta svära, för lite eller nej det jag menar är förstås som ni kanske förstår att jag lovade att svära lite mindre för att det lätt blir så mycket. Åh. Saker[a]na blir för många, när kommer sista beställningen? {/grotesco är inte ens kul längre\}. Åh. kan vi [t]inte bara gå tillbaka[t] till tiden då vi gjorde våfflor. Gud vad det skulle vara fint.
Vi fastnar med handen i våffeljärnet och dom blev rutiga, vi blev rutiga[c] vem blev rutig vem är vem vad är rutigt?
[åh nej.]
Vi fastnar med handen i våffeljärnet och dom blev rutiga, vi blev rutiga[c] vem blev rutig vem är vem vad är rutigt?
[åh nej.]
Jag letar efter ord, och allt jag ser är ingenting mermermemermermermeeeer!
Min växt dör, och böckerna bara tittar på. VÅR PLANET! Symboliken blir enorm fan vad den här låten suger. Verkligen jätteobehaglig. Som clockwork orange. Jag ska gå och laga mat. Usch, alkohol är dååligt. Jag tänker inte skriva om alkohol på den här bloggen och det gör jag ändå
Vi var små barn, vilsna som få. Och skogen växte [växer!] in i oss, vi blev omringade! Men vi skulle på skogstur, så vafan, skogen var ju det vi ville ha. Hoppa på svamp, springa bland träd och sånt. Vi hade så roligt, overaller och inga framtänder. Lite som dracula, fast försökte liksom suga ut blodet från pinnar istället. Och solen strålade. Kanske inte egentligen. Det regnade. Eller? Vi fastnade aldrig i detaljer då. Det var liksom inte dem som spelade roll, för det var faktiskt allting som var över oss, inte bara en två tre sak(er).
Allting gick liksom ihop. Det skar till i ansiktet när kvisten smiska till. Gjorde så helvetes ont. Och det var nog vi började se de små sakerna. Helheten brast ihop, och skogen försvann, kvar stod bara massa träd. En gran, en tall, en björk, en till gran. Och det lät inte så jävla bra längre. Vi började svära också. När vi egentligen borde skrubba våra munnar och se till att vi inte avbröt varandra.
Stämningen blev hätsk, och pinnarna var inte tuggleksaker. Men så föll en regndroppe i mitt ansikte. Och ansiktet blev vårt. Skogen kom tillbaka, och vi höll händer med kvistarna och tuggade lite varsamt på barr.
Vi var små barn, vilsna som få. Och skogen växte [växer!] in i oss, vi blev omringade! Men vi skulle på skogstur, så vafan, skogen var ju det vi ville ha. Hoppa på svamp, springa bland träd och sånt. Vi hade så roligt, overaller och inga framtänder. Lite som dracula, fast försökte liksom suga ut blodet från pinnar istället. Och solen strålade. Kanske inte egentligen. Det regnade. Eller? Vi fastnade aldrig i detaljer då. Det var liksom inte dem som spelade roll, för det var faktiskt allting som var över oss, inte bara en två tre sak(er).
Allting gick liksom ihop. Det skar till i ansiktet när kvisten smiska till. Gjorde så helvetes ont. Och det var nog vi började se de små sakerna. Helheten brast ihop, och skogen försvann, kvar stod bara massa träd. En gran, en tall, en björk, en till gran. Och det lät inte så jävla bra längre. Vi började svära också. När vi egentligen borde skrubba våra munnar och se till att vi inte avbröt varandra.
Stämningen blev hätsk, och pinnarna var inte tuggleksaker. Men så föll en regndroppe i mitt ansikte. Och ansiktet blev vårt. Skogen kom tillbaka, och vi höll händer med kvistarna och tuggade lite varsamt på barr.
En historia
Vi kom till platsen
Det var bara vitt överallt, och ingen såg ett skit. Händerna tog varandra och brusade upp, dom höll lite för hårt. Inte så där hårt och mysigt, utan på tpk för hårt, så att det faktiskt gjorde riktigt ont. Det gick hål på händerna, men tänkte inte så mycket på det. För de tyckte faktiskt om att hålla i hårt, även fast det gjorde ont. Hålen blev större, de "glömde" sy ihop dom.
För ibland kan vi tyckas glömma bort de saker som kanske är väldigt viktiga, men som vi kanske inte alltid vill komma ihåg. Kanske är hela händer inte det viktigaste. Ett par hål är faktiskt helt okej. Då och då.
