Rear ut min själ
Ibland är fyllan ärligare än verkligheten.
Ibland är det en lögn.
I vilket fall är jag här (där). Mina åsikter är bakom okunnighetens slöja/ bondar med saudier och kurder på samma kväll.
Känslan av att varken vara kåt eller kär är den åtråvärda känslan utav nu och här. Fångar en growlithe som sällskap på vägen hem.
Ibland är det en lögn.
I vilket fall är jag här (där). Mina åsikter är bakom okunnighetens slöja/ bondar med saudier och kurder på samma kväll.
Känslan av att varken vara kåt eller kär är den åtråvärda känslan utav nu och här. Fångar en growlithe som sällskap på vägen hem.
Här lever jag. Det är bra. Helt ok.
Vissa saker ändras inte. Anarkisterna hä har samma dreads som anarkisterna där. Röker samma gräs (om än sämre kvalité), sitter på samma gräs (om än hårdare jord). Men de jammar fint. Och nu ska jag genomgå kostymens metamorfos, för att ikväll stiga ut ur min puppa och in på coola barer, i en ny, blomstrande skepnad.
Mina pruttar har börjat lukta sämre sedan jag började ha kostym
Betyder det att min själ blivit sämre?
Tillfällig utflykt från det permanenta
Stöttar en diktatur i ljuset av ett semesterparadis / Drömmer drömmar om en forna tid när PKK var utom räckhåll
Ser tomma barer på avstånd. Känner sympati med ägaren / Blinkande ljus håller illusionen igång medan två dåliga låtar blandas
På permanent utflykt
Jag står i ett godisregn av Atatürkbilder och röda fanor med en stjärna och månskära. Hejar på dom som vill ha hammare och skäror. Som spränger civila (vi mot dom, men vilka är vi?). Historien är politiska manifest, vardagen en ständig politik. Här är alla politiker, hela tiden. Rädda för att trampa snett, heja på fel lag. De faktiska politikerna slår istället vilt och hämningslöst. Rädslan gör de förtryckta statsmannamässiga. Förtryckarnas makt gör att de slipper detsamma.
Men livet leker i en park med par som myser. Jag sover bort min bakfylla.
