Subjektiv målarfärg
Måla saker utan motiv. Är vit färg den nya dadaismen?
Objektiviteten finns inte. Subjektiviteten är total, aldrig kommer man nå objektivitet. Därför är också förslag som förespråkar universella rättigheter, värderingar osv felaktiga, då inget sådant kan finnas.
Vår perception av verkligheten styrs av våra erfarenheter. T.ex. ser en förälder förmodligen annorlunda på ett barn än barnets kamrat, då de har olika erfarenheter. Perceptionen är därför i sig själv subjektiv, alltså kan två personers iaktagelse aldrig vara den samma. Att därför säga att man har objektiva svar utav empiriska studier är därför omöjligt, då empirin i sig är byggd på perception av verklighet, som alltid är subjektiv.
Man skulle kunna påstå att tingen i sig är objektiva och att det är först när vi betraktar dem som de blir subjektiva. Samtidigt är de objektiva objekten bakom vårt förstånd, de kan inte uppfattas av oss då perceptionen i sig gör dem subjektiva, som ovan nämnt.
Konsekvensen av detta blir att vi måste se världen ur andra ögon. När vi tycker att något känns suddigt, oförståeligt, snurrigt, måste vi förstå att det finns inget neutralt läge. Vi kan inte uppfatta saker likadant hela tiden, och det finns heller inget korrekt läge för oss att uppfatta dem i. Vi måste förstå att det enda vi uppfattar är det som är nu, oavsett vilket sinnestillstånd vi befinner oss i. Det enda som finns i min subjektiva verklighet är en mac-dator, allt för okända bloggföljare samt ett förvirrat sinne. Plus två olika fåglar som låter. I Leos värld hade han nog kunnat säga att det var just en gråvingsflygarflax och en svartfjädrad hållhake eller vad nu fåglar kan heta. Han kunde heller inte veta att studentmössan som ligger till höger är min, och heller inte vad som står i den och inte var hattarna den ligger på kommer ifrån. Därför skulle Leos verklighet vara två bestämda fåglar men en okänd mössa medan min verklighet består av två okända fåglar och en bestämd mössa. Någon som inte vet vad en mössa är skulle bara veta att det låg ett obestämt föremål där. Det är detta jag menar med att våra verkligheter är subjektiva uppfattningar av objekt. Därför går det inte att säga vad som är rätt eller fel. T.ex. vet bara jag vad det är som växer i krukan här på bilden, så för mig är innehållet känt, men för er okänt. Olika verkligheter. Samtidigt kan jag också se på krukan på olika sätt beroende på mitt sinnes tillstånd, vilket gör att jag inte heller har en stabil verklighet. Det man alltså bör förstå att oavsett hur vi mår, hur vi är, är det bara nuet som finns, det är det enda vi uppfattar.
Objektiviteten finns inte. Subjektiviteten är total, aldrig kommer man nå objektivitet. Därför är också förslag som förespråkar universella rättigheter, värderingar osv felaktiga, då inget sådant kan finnas.
Vår perception av verkligheten styrs av våra erfarenheter. T.ex. ser en förälder förmodligen annorlunda på ett barn än barnets kamrat, då de har olika erfarenheter. Perceptionen är därför i sig själv subjektiv, alltså kan två personers iaktagelse aldrig vara den samma. Att därför säga att man har objektiva svar utav empiriska studier är därför omöjligt, då empirin i sig är byggd på perception av verklighet, som alltid är subjektiv.
Man skulle kunna påstå att tingen i sig är objektiva och att det är först när vi betraktar dem som de blir subjektiva. Samtidigt är de objektiva objekten bakom vårt förstånd, de kan inte uppfattas av oss då perceptionen i sig gör dem subjektiva, som ovan nämnt.
Konsekvensen av detta blir att vi måste se världen ur andra ögon. När vi tycker att något känns suddigt, oförståeligt, snurrigt, måste vi förstå att det finns inget neutralt läge. Vi kan inte uppfatta saker likadant hela tiden, och det finns heller inget korrekt läge för oss att uppfatta dem i. Vi måste förstå att det enda vi uppfattar är det som är nu, oavsett vilket sinnestillstånd vi befinner oss i. Det enda som finns i min subjektiva verklighet är en mac-dator, allt för okända bloggföljare samt ett förvirrat sinne. Plus två olika fåglar som låter. I Leos värld hade han nog kunnat säga att det var just en gråvingsflygarflax och en svartfjädrad hållhake eller vad nu fåglar kan heta. Han kunde heller inte veta att studentmössan som ligger till höger är min, och heller inte vad som står i den och inte var hattarna den ligger på kommer ifrån. Därför skulle Leos verklighet vara två bestämda fåglar men en okänd mössa medan min verklighet består av två okända fåglar och en bestämd mössa. Någon som inte vet vad en mössa är skulle bara veta att det låg ett obestämt föremål där. Det är detta jag menar med att våra verkligheter är subjektiva uppfattningar av objekt. Därför går det inte att säga vad som är rätt eller fel. T.ex. vet bara jag vad det är som växer i krukan här på bilden, så för mig är innehållet känt, men för er okänt. Olika verkligheter. Samtidigt kan jag också se på krukan på olika sätt beroende på mitt sinnes tillstånd, vilket gör att jag inte heller har en stabil verklighet. Det man alltså bör förstå att oavsett hur vi mår, hur vi är, är det bara nuet som finns, det är det enda vi uppfattar.
Läs det här på rätt sätt.
Rätt sätt. Rätt. Prata om var allting står. Om du vill prata så att alla förstår får du prata i gåtor så dom vet var du står. Prata så att ingen förstår. Du vet vad jag pratar om eller du tror att du vet. Men jag vet inte ens om du försöker veta. Om du läser. Om du läst. Och om det är så att du läser tror jag att du förstår även om gåtorna slår.
I kaoset hittar jag dig
Drömmar om tjurar och odjur och vrål i min hjärna. Panik och kaos när jag närmar mig dig. Du som inte är här men där och aldrig nära men ändå närvarande. Hur hittar jag in till dig när det inte finns någon väg? Machetehugg i sinnet. In bakom din panna. Machetehugg i mitt sinne. Bardo här är jag omfamna mig med demoner och änglar och lejon kasta mig iväg till min värld där jag ser allt. JAG VILL VETA ALLT
Här
ÄR. Vara. Bråka. Inte. Här. Där. Ok. Jag. Flyga. Gå. Marken. Luft. Regn. Ganska mycket regn, eregn. eregnar. Konstiga meningar som inte är raka eller logiska utan bara framochbak till långedrag inte tar slut bara fortsätter hur ska du kunna förstå när du tittar på inte är med i mitt huvud utan ovanpå utanför bakom en dörr meningslöst prat med mening för mig och dig och dig och mig. Satser tillsammans blir ett hål i mitt huvud vad känner känns kändes känd känt du/jag/vi/allt/inget. DJUPT som en vattenpöl på en dålig planerad tunnelbanestation. Komplicerat som en sojakorv.
Ett skrik i min tomhet
Jag sov och allt känns tomt. Jag vaknade upp och ville ha mening. tvätta mig ren från tankar och tetris. Usch. Jag ska sluta. Som en drog kan man säga. Till slut glömmer man bort vad man ens gör. Och att vara sämre än jag är på något är bara dumt. Jag ska fan skrika: JAG UNDERPRESTERAR INTE! Skriv ett manifest om mina tankar. Att tankar är parallella med verkligheten. Inte logisk ordningsföljd. Dom ploppar upp där de vill. Det ska handla om språket, tankarna, politik, värderingar, socialt beteende, universum och allting. Bara ett enda stort mischmasch.
