Varje gång du pruttar sipprar en del av själen ut

För vi förstod. Eller det trodde jag att vi gjorde. men det var bara jag, inte du, vi var inte vi det var nog du och jag. Och jag var så borta. Åkte fel med tunnelbanan, tog en taxi tillbaks och du stod kvar. Tur för mig, men du gick iväg när jag kom fram. Så sa vi "vi möts i parken".

Men så kom bara jag. Och jag antog att du dröjt kvar långt bort, för ibland flyger tillochmed fåglarna vilse. Men dom kvittrade. Och då vart inget logiskt. Någonstans. För om fåglarna kvittrade, måste du ha gått åt ett annat håll helt enkelt. Samma väg, fast ett annat håll. Men jag tror inte ens att du gick samma väg.

Vad jag inte visste var att jag redan var frambak och bakofram på en och samma gång. För när allt kommer ihop tar oändligheten slut.

var det det jag ville? vad var det jag ville? Var det samma sak eller bara jag?

En lek med ord, en oändlig kabbala. Jag sitter så fast, men du tog ett hast(igt bloss eldpinnerök)

Men du har aldrig rökt. Inte en ciggarett, ingen askkopp har du sett!

Sov lille klumpeduns sov nu sött.

-

Va? vem pratar jag om? Det är kanske det texten handlar om.

-

DET JAG VILL VISA I FÖRELIGGANDE TEXT ÄR ATT..................

.

.

.

.

.

.

.

.

..

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.