Hat.
Att hata är något så (jag glömmer bort mina ord) innovativt som att totalt förneka något, avsky det så starkt att man bara känner ilska när man tänker på det hatade objektet. I princip varje större religion motsätter sig hat, förmodligen gör många av oss "dödliga" detsamma. Hur kommer det sig att du hatar så mycket? Det känns så meningslöst.
Mitt
liv är så lyckligt. Jag önskar att jag som Siddharta kunde stänga ute all ångest, Det är som det är och det blir som det blir. Jag ska ta mig fram på vågor av självförtroende, genom kärlek till orden, till mig själv, till er, till de jag inte känner, till de jag inte sett. Frigjord från tyngder och bekymmer ska min själ vandra. Fri. Allt ska behaga mig, och i de stunder jag inte kan njuta av mina handlingar, ska jag blint släppa ifrån mig obehaget. Låt njutningen till världen komma fram, låte mig känna kärlek till existensen.
Därför ska jag vara likgiltlig till bekymmer, och alltid söka det sköna, det vackra, det goda i tillvaron.
Time for psychology.
Den sista droppen stiger mot skyn
Allting fick plats hos mig, jag vill va med dig, vart tog ni väääägen? Säg mig, såg du var vi var?
