Varje gång du pruttar sipprar en del av själen ut

@redet

Helt plötsligt. Utan förvarning. Jag springer iväg i illusioners oceaner - vem vet var jag är när jag öppnar upp DITT fönster? Inte du inte jag heller. Spränga alla fönster vill jag inte, det går snett. Då kommer jag inte skämmas bara vara ledsen på mig själv. Du behöver inte skämmas inför mig. Även om du gör det. Orangea kaskader ut i sommarnätterna/-morgnarna. Förlåt, men det är ju Sommar! trots allt. Även om du skäms lite.

Vi pratar ganska ofta om skolan och så. Har du tänkt på att det är extremt personligt med skolgrejer? Jag hatar att låta andra läsa. Eller jag gillar det inte. Det är nu det blir personligt.

Vad skulle du säga att en filosofisk fråga är – eller annorlunda uttryckt: vad innebär det att formulera eller svara på en filosofisk fråga? Under vilka omständigheter formas eller framträder en fråga vi kan kalla filosofisk? Hur går detta till? Försök exemplifiera ditt resonemang och diskutera vidare med dessa frågor som utgångspunkt.

Att praktisera filosofi kan definieras som strävan efter visdom. En filosofisk fråga är då en fråga som ska besvaras med ett filosofiskt svar, alltså ett svar som strävar efter visdom. Därför är svaret lika centralt som frågan för att det ska kunna kallas filosofi. Det kan låta paradoxalt att en frågas genre ska definieras av svaret på frågan, men för att förstå detta måste vi betrakta definitionen strävan efter visdom. ”Strävan” måste ses som att det viktiga inte är svaret i sig, utan processen, reflektionen, strävan. Det blir alltså oviktigt att nå ett definitivt svar, det definitiva svaret kan rentav vara negativt för frågans filosofiska identitet, då processen är det som utgör strävan. Ett objektivt svar, en fast sanning som så många filosofer sökt, är egentligen inte något som bör uppnås. I alla fall inget som ett resonemang med filosofiska ambitioner bör formulera.

Notera att här är det viktigt att göra skillnad på ”försöka uppnå” och ”uppnå”. I ett filosofiskt resonemang kan man försöka uppnå ett fullständigt svar, men inte uppnå det. För att sammanfatta så här långt, är det alltså vägen till svaret som utgör filosofin. För att exemplifiera det kan man se på ”Liftarens Guide Till Galaxen” av Douglas Adams. En del av boken kretsar kring ett fiktivt folk som skapade en enorm dator med uppgiften att räkna ut svaret på ”Livet, universum och allting”, även kallad ”Frågan om Den Yttersta Sanningen”. Filosofer i galaxen börjar vilt protestera och menar att ett sådant svar skulle döda hela filosofin i sig, och därmed även deras karriärer. För ett odiskutabelt svar går inte att diskutera och det är diskussionen som utgör filosofin. Svaret datorn kommer fram till är 42, ett odiskutabelt svar, likväl anti-filosofiskt.

Med det sagt om svaret får vi gå närmare in på frågan. Frågan är som ovan nämnt beroende av svaret för att helheten ska kunna definieras som filosofisk, men ett svar kan inte vara filosofiskt utan att frågan tillåter svaret att vara filosofiskt. Alltså ska en filosofisk fråga vara en fråga som eftersträvar att skapa ett resonemang. Den måste vara öppen och kan inte söka ett definitivt svar. Därför kan samma fråga vara både filosofisk och icke-filosofisk, beroende på vilket svar den som formulerar frågan söker. T.ex. kan vi ta frågan Var är vi? Om frågan vill bli besvarad med geografiska koordinater baserat på meridian/median-systemet kan den inte vara filosofisk. Om den istället syftar på en sinnesstämning eller om den söker svar på vilken position vi befinner oss i i våra liv, är den filosofisk. Det som skiljer de två genrerna ifrån varandra är tolkningarna av frågorna. Därför måste en fråga som ämnar placera sig i en viss genre bestå av förtydligande följdfrågor, för att inte misstas. Om den kan misstas för en annan genre kan den heller inte placeras i en specifik genre.

Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att en filosofisk fråga är en fråga som tydligt uppmanar till ett filosofiskt svar utifrån definitionen ovan. Notera att det här svaret i sig är öppet och lämnar utrymme för tolkningar, alltså kan vi definiera det som filosofiskt.

Problemet med klyschor är att de är för sanna. Vad ska jag med värdighet, när jag kan ha det bra? t.ex. Det låter klyschigt. Men så är det sant ändå. Jag vet att jag borde skriva oftare. Men det kommer inte lika mycket ut när jag ska må bra. Lite konstigt egentligen. Jag började läsa en bok jag tog en paus i och nu är jag helt förhäxad. Den är tusen sidor lång. Så jag kommer sitta kvar i den ett tag.

Jag tror att bloggen förlorade sitt liv lite för ett tag sen. För här kan jag skriva saker som ingen förstår och inget betyder, bara för mig, men inte längre. Jag är rädd att man ska börja tänka. Men, samtidigt. Ändå. Hursomhelst. Tänka skulle man väl göra förut. Men poängen var kanske att jag inte behövde stå för något här. Lite som att skriva på en flashbacktråd. Om jag nu någonsin skulle få för mig att göra det.

Spring spring spring
Spring!
Spring så långt benen bär, spring till världens ände
Spring så fort du kan, som människan alltid gjort
Spring för livet!
SPRING! Spring för hälsans skull, spring för att det är det du alltid gjort
Spring som du gjorde när du var liten
Spring med fjädrande skor, spring över stock och sten
Spring på rullband med pulsband, spring i intervall
Spring tills mjölksyran sprutar, spring tills du spyr av trötthet
Spring med syntetkläder, spring långt!
Spring som du alltid gjort, spring som du gjorde när du var liten

Så spring, spring, spring tills benen dig inte bär, tills du når slutet, tills du ligger ner och dör.

'Nough said