Varje gång du pruttar sipprar en del av själen ut

Skapa. Lungor som kan andas så jag kan springa mil efter mil. Weedcookies. Räknas det som doping? Dopingkontrollerar dom amatörlopp? Det tror jag knappast. Jag sprang idag. Har ont i kroppen, knoppen, dansa med mig. Ha sex nykter. Pussas nykter. Det är starkare än alla droger. Bara så ni vet. Så du vet. Så tycker jag det. Trots att det är en kliché. Och att jag pratar för mycket om det ena och det andra. Jag bara pratar och pratar om var allting står vi står på den bra sidan i år, just den som bara bra mår. När vi inte mår dåligt. Upp och ner, glid med i bergochdalbaaaaanan. Berg och dal-bananer

Jag är igång. Nu jävlar är det vi som är bäst i världen. Vi är kanske inte vackrast i världen, men det vi ser ska vara det vackraste som man kan se. Vi är vi. Det här är vår tid sambi. Så är det. Nu är vi störst och bäst. Som en luftballong. Och de skrattar när dom ser oss. De ler! För de ser vad vi ser.

Jag är stark. STARK. Jag är störst och starkast i hela världen.

Läppar med smak av vitlök. Musik som strömmar och man kan inte bestämma om det är smör eller fint. Ont i nacken. Rökt Tequila med lite pressad vitlök i. Den värsta drinken man kan tänka sig. Finns det något mer deprimerande, än en läggmatch i pingis, på psyket?
Äsch. Kolla på fotboll och drick saft med stickning i händerna. Kvinnor och män på en och samma gång.

Jag vill längre upp.

Emil Jensen sjunger smörigt men gulligt

Bara sådär liksom. Du var bättre än jag först trott. Du är riktigt bra tror jag. Nu betyder du mer. Hur blev det så?

Jag la mig i pingis en gång mot min farfar. Jag har aldrig kunnat bestämma mig om det var rätt eller inte. Jag var 13 tror jag. Nu är farfar allt för gammal. Jag vill nästan gråta när jag tänker på det. Vilken 13-åring lägger sig i pingis mot sin farfar bara för att vara snäll? Som om att jag kunde ta hand om honom. Men vem kan låta bli? Jag tror att den dagen jag gjorde det var samma dag som jag insåg att jag aldrig vill bli gammal. Aldrig. Jag vill aldrig få parkinson. Jag vill aldrig tappa smaken. Jag vill inte bli senil. Jag vill inte. Det är min största rädsla. Om jag någonsin blir senil, då kommer du se att jag inte vill leva sambi. Om jag inte förstår att ta livet av mig, skjut mig då. För jag vill inte leva så. Det säger jag helt ärligt. Skjut mig. Iscensätt ett självmord.

Det här var det rakaste och ärligaste inlägget jag skrivit i mitt liv. Jag menar alla ord. Kanske är såhär man ska skriva.

Utan stress, bara aktion. Ingen plan, men inte utan mening. Meningen är inte bara stickandet i sig, utan också resultatet. Men resultatet är inte bundet av några bestämmelser om tid. Stickandet kommer naturligt. Det göder sig själv. Känslan av lugn. Den svagaste och starkaste känslan. Man märker den knappt. Förän plötsligt.

Men att berätta om det på sin blogg är ingen större dygd. Då sitter man bara och framhäver sig själv. Vilket kanske i sig är oundvikligt. Borde kanske bara vara tyst.

Jag har förstått mig desto mer på får. På tal om att vara djup sambi. Rubriken var djup som en bögporrstjärnas anus. På tal om att använda äckliga ord. Och då syftade jag på anus. På tal om att vara politisk korrekt. Är man det om man gillar sd i skåne? I Landskrona typ

Och inlägget är borta. Jag skrev något som jag kände. Men det försvann. Det är roligt. När jag säger att det bara är du, sambivalens, som läser min blogg, så är det verkligen bara du. Och jag. Och kanske en annan besökare i månaden. Typ. Jag skriver nog mycket för mig själv. För att det känns bra så. Jag ville bara känna den här veckan. Känna starkt. Och det fick jag. Jag kände så starkt förut. Inser jag nu. Sen ville jag inte känna mer. Inget alls liksom. Men så blev det så iallafall. För att jag bad om det. Sådär jättestarkt. Jag trodde nästan jag glömt bort hur det kändes att känna så starkt. Men så blev det kaos. Det är lite lustigt. För när man känner så starkt blir man nästan avtrubbad. Som att man inte känner något alls. Jag har låtit bli att känna så för människor. Jag har valt bort det. Jag hade en idé om att jag kunde leva utan det. Men så verkar det inete som att det är.

Sen var det nog inte bara för människan. Ganska mycket annat som fick mig att känna också. Men ändå. Hon borde inte alls vara inblandad.

Det luktar rökt bäver här hemma. Den här veckan har varit en bergochdalbana. Jag misslyckades med att öppna skorstenen igår. Så går det när jag lämnas ensam hemma nykter. Så nu lever jag i en rökt bävers mage.