På permanent utflykt
Jag står i ett godisregn av Atatürkbilder och röda fanor med en stjärna och månskära. Hejar på dom som vill ha hammare och skäror. Som spränger civila (vi mot dom, men vilka är vi?). Historien är politiska manifest, vardagen en ständig politik. Här är alla politiker, hela tiden. Rädda för att trampa snett, heja på fel lag. De faktiska politikerna slår istället vilt och hämningslöst. Rädslan gör de förtryckta statsmannamässiga. Förtryckarnas makt gör att de slipper detsamma.
Men livet leker i en park med par som myser. Jag sover bort min bakfylla.
Kommentarer
Trackback
