Jag inser att besökarna försvinner.

Sätt mig i ett träd där jag kan snickra på min kotte, och jag menar ingen snopp, utan hjärtat! Kan dom förklara hur min kropp tycks vara överbefolkad av röster, nej det kan dom inte för jag är så jävla lycklig! Vafan är grejen? Som ett månsken, sovande uggla, träffad av splitter, mitt i en mening. Kan man ha ett sånt cp-flyt som jag har? Nu kommer en tuxpaint

Titta, nu blev bloggen lite gullig och mysig helt plötsligt. Hur blev det så?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0