En historia
Vi kom till platsen
Det var bara vitt överallt, och ingen såg ett skit. Händerna tog varandra och brusade upp, dom höll lite för hårt. Inte så där hårt och mysigt, utan på tpk för hårt, så att det faktiskt gjorde riktigt ont. Det gick hål på händerna, men tänkte inte så mycket på det. För de tyckte faktiskt om att hålla i hårt, även fast det gjorde ont. Hålen blev större, de "glömde" sy ihop dom.
För ibland kan vi tyckas glömma bort de saker som kanske är väldigt viktiga, men som vi kanske inte alltid vill komma ihåg. Kanske är hela händer inte det viktigaste. Ett par hål är faktiskt helt okej. Då och då.
Kommentarer
Trackback
