Varje gång du pruttar sipprar en del av själen ut

Imorgon. Idag. Framochbak. Var?
Hit, dit, runt och runt.
Hamnar i Krakow, vilsen i alla lidanden
sen då?

Äsch, vi lider inte så mycket. Bara lite grann, när vi fått skiten i oss. Och så hamnar man där och sätter upp håret, bara för att man inte vågar snagga av skiten. Varför bryr man sig så mycket? Kanske för att man inte vet vad människan kan hitta på när vi springer för långt ifrån våra gryten. Jävla sopa!
Just det. prov och skola och bergväggar. Det tar slut någon gång, ja det blir nog skönt. Du ska se att vi kommer chilla lite. Sätt upp håret och se lite ful ut så går det nog lättare. för om det är löv ivägen ser man ju inget. Man får kratta lite först.