Varje gång du pruttar sipprar en del av själen ut

Bara sådär liksom. Du var bättre än jag först trott. Du är riktigt bra tror jag. Nu betyder du mer. Hur blev det så?

Jag la mig i pingis en gång mot min farfar. Jag har aldrig kunnat bestämma mig om det var rätt eller inte. Jag var 13 tror jag. Nu är farfar allt för gammal. Jag vill nästan gråta när jag tänker på det. Vilken 13-åring lägger sig i pingis mot sin farfar bara för att vara snäll? Som om att jag kunde ta hand om honom. Men vem kan låta bli? Jag tror att den dagen jag gjorde det var samma dag som jag insåg att jag aldrig vill bli gammal. Aldrig. Jag vill aldrig få parkinson. Jag vill aldrig tappa smaken. Jag vill inte bli senil. Jag vill inte. Det är min största rädsla. Om jag någonsin blir senil, då kommer du se att jag inte vill leva sambi. Om jag inte förstår att ta livet av mig, skjut mig då. För jag vill inte leva så. Det säger jag helt ärligt. Skjut mig. Iscensätt ett självmord.

Det här var det rakaste och ärligaste inlägget jag skrivit i mitt liv. Jag menar alla ord. Kanske är såhär man ska skriva.