Varje gång du pruttar sipprar en del av själen ut

Måla saker utan motiv. Är vit färg den nya dadaismen?

Objektiviteten finns inte. Subjektiviteten är total, aldrig kommer man nå objektivitet. Därför är också förslag som förespråkar universella rättigheter, värderingar osv felaktiga, då inget sådant kan finnas.

Vår perception av verkligheten styrs av våra erfarenheter. T.ex. ser en förälder förmodligen annorlunda på ett barn än barnets kamrat, då de har olika erfarenheter. Perceptionen är därför i sig själv subjektiv, alltså kan två personers iaktagelse aldrig vara den samma. Att därför säga att man har objektiva svar utav empiriska studier är därför omöjligt, då empirin i sig är byggd på perception av verklighet, som alltid är subjektiv.

Man skulle kunna påstå att tingen i sig är objektiva och att det är först när vi betraktar dem som de blir subjektiva. Samtidigt är de objektiva objekten bakom vårt förstånd, de kan inte uppfattas av oss då perceptionen i sig gör dem subjektiva, som ovan nämnt.

Konsekvensen av detta blir att vi måste se världen ur andra ögon. När vi tycker att något känns suddigt, oförståeligt, snurrigt, måste vi förstå att det finns inget neutralt läge. Vi kan inte uppfatta saker likadant hela tiden, och det finns heller inget korrekt läge för oss att uppfatta dem i. Vi måste förstå att det enda vi uppfattar är det som är nu, oavsett vilket sinnestillstånd vi befinner oss i. Det enda som finns i min subjektiva verklighet är en mac-dator, allt för okända bloggföljare samt ett förvirrat sinne. Plus två olika fåglar som låter. I Leos värld hade han nog kunnat säga att det var just en gråvingsflygarflax och en svartfjädrad hållhake eller vad nu fåglar kan heta. Han kunde heller inte veta att studentmössan som ligger till höger är min, och heller inte vad som står i den och inte var hattarna den ligger på kommer ifrån. Därför skulle Leos verklighet vara två bestämda fåglar men en okänd mössa medan min verklighet består av två okända fåglar och en bestämd mössa. Någon som inte vet vad en mössa är skulle bara veta att det låg ett obestämt föremål där. Det är detta jag menar med att våra verkligheter är subjektiva uppfattningar av objekt. Därför går det inte att säga vad som är rätt eller fel. T.ex. vet bara jag vad det är som växer i krukan här på bilden, så för mig är innehållet känt, men för er okänt. Olika verkligheter. Samtidigt kan jag också se på krukan på olika sätt beroende på mitt sinnes tillstånd, vilket gör att jag inte heller har en stabil verklighet. Det man alltså bör förstå att oavsett hur vi mår, hur vi är, är det bara nuet som finns, det är det enda vi uppfattar.