Fina gamla vännen
Jag skickar signaler till rymden, får tillbaka kosmisk strålning
Som träffar mig i ansiktet,
hårt och oväntat
jagvillbarahadig
fast det vet ju varken du eller jag eller min kropp eller kosmos. Eller kosmos kanske vet. Det brukar vara bra på sånt.
Det är ju såhär, att jag aldrig riktigt förstått vad kosmisk strålning är. Ändå vet jag helt precis vad den vill säga mig. Även om det är löv och gardiner och oceaner ivägen. Hav av vatten och slöjor av okunnighet. Ibland så vill jag bara öppna mitt fönster, gå ut och in i New York. Och så ska jag säga till dig att du och jag, det är så jag vill att det ska va. Men så är det ju inte. För utanför mitt fönster finns bara en liten avsats där jag inte ens kan se empire state building, än mindre gå hem till dig.
Sen är du ju ganska jobbig då och då. Fast det ska jag väl inte skriva här och nu (och så gjorde jag det ändå).
Ja jag hoppas att duuuuu kan se mig nu. Men läs helst inte det här är du snäll. Eller ja det skulle ju faktiskt vara sjukt otippat om du fick för dig att göra det
Kommentarer
Trackback
