Varje gång du pruttar sipprar en del av själen ut

Jag dödar med min blick, du vågar inte se mina ögon. Jag skrattar åt din nervösa, undvikande blick. Jag ser djupare på dig, fast du inte vill. Terror i mina ögon. Du hatar det, du kan inte ta det. Men jag bara dansar vidare. I en ring av glädje av att se din rädsla för stelheten. Men du vet, jag känner inte sånt. Jag älskar bara att förstöra.

Jag är elak ibland.

 

Det känns lite dumt nu sådär efteråt. Särskilt när man försöker säga att man inte bryr sig. Men det kanske är just det jag inte gör. Bryr mig alltså. För då skulle jag inte vara så destruktiv. Men så skriver jag det här. Å andra sidan handlar allt det här om vad jag gör mot dig. Så då kanske jag bara bryr mig om min handling. Jag ska nog vara snäll i fortsättningen.