Två minuter
Jag ska vara som en sten på havets botten, som ett ljussken i ditt prisma, en kvark som inte finns. En kolatom i ett kretslopp. Jag är allt och ingenting, jaget är bara en del av alltet. Så, nu har tiden gått snabbt. Inlägget är slut och jag är långt borta härifrån.
Jag splittras av bitar av tankar av splittrandes atomkärnor som sprängs i mitt huvud. Vad är tid? Var tog tiden vägen?
Så er der gået to minutter.
Kommentarer
Trackback
